Svenska höstlovskompisar

Till veckan väntar ett välbehövligt höstlov. Så, för dem som kan njuta av lite ledigt kommer här några tips att förgylla dagarna med...Alla böckerna har svenska författare.

• Silversnöret (Peter Lucas Erixon)  En sann berättelse om ett mord i Jämtland på fyrtiotalet. En skrämmande historia om hur en dålig uppväxt och total brist på självkänsla, i kombination med avsaknad av empati, kan skapa en mördare.
• Frälst Förmögen Förskingrad (Ewonne Winblad) Hanna Lindmark, en fattig piga och fosterbarn från det att hon var nio år, som lyckades skapa ett imperium med sin hushållskola Margaretaflickorna. Med en vilja av stål och ett makalöst självförtroende byggde hon upp en förmögenhet. Men på grund av giriga och svekfulla människor så försvann förmögenheten i en grisblink. Detta är också en sann historia, oerhört fascinerande, både som biografi och tidsdokument.
• Norrlands svårmod (Therese Söderlind) En spännande historia om Anna som upplevde den totala katastrofen som barn. Hennes älskade storebror mördades och den andra storebrodern försvann oförklarligt en dag vilket fick fruktansvärda följder och  splittrade hela familjen och gav henne sår som aldrig läkt. En dag bestämmer hon sig för att ta reda på vad som egentligen hände...
• Felicia försvann (Felicia Feldt) Ytterligare en uppgörelse mellan ett kändisbarn och hennes mamma. Anna Wahlgren, känd för sina böcker och uttalanden om barnuppfostran, var en helt annan mamma när inte media var med. Det var alkohol, svek och bestraffningar. Om man har det minsta intresse för kändisskvaller så är det här en bok att läsa. Intressant också att se en annan bild av Anna Wahlgren, jag menar, även idag behöver man bara slå upp en föräldratidning så dyker hennes barnuppfostranstips upp.
• Sommarhuset (Anna Fredriksson) Den drygt fyrtioåriga Eva förlorar sin mamma. Eva har hela tiden tagit för givet att hon ska ärva mammans sommarhus. Hon är osams med sina syskon men plötsligt måste hon konfronteras med dem i sommarhuset och lära känna dem igen. Det självklara husarvet visar sig inte alls vara självklart och i slutet av sommaren ställs allt på sin spets.
• Sågverksungen (Vibeke Olsson) Det är slutet av 1800-talet och vi får lära känna flickan Bricken, elva år. Hon bor med sina föräldrar i Svartvik, ett sågverk vid kusten nära Sundsvall. Pappan och Bricken jobbar på sågverket. De lever ett hårt och fattigt liv. Men familjen har det ändå förhållandevis bra eftersom de inte har många barn och pappan inte super eller spelar. Så en dag går sågverksarbetarna i strejk och livet blir ännu hårdare samtidigt som hoppet väcks om en drägligare tillvaro.
• Bricken på Svartvik (Vibeke Olsson) Fortsättningen på "Sågverksungen". Bricken har hunnit fylla fjorton år. Hon är på väg att bli vuxen och ser saker med andra ögon.
• Mitt första liv (Bodil Malmsten) Jag gillar verklligen Bodil Malmstens berättarstil. Det är sakligt och samtidigt personligt när hon skriver om sin barndom och ungdom, som verkligen inte var någon dans på rosor. Hon växte upp i en liten by i Jämtland med mamma, lillasyster, morfar och mormor. Länge skämdes hon för sitt ursprung och genom olyckliga omständigheter tappade hon kontakten med sina rötter.
• Alla lyckliga familjer liknar varandra (Claes de Faire) En bok i samma anda som "Sprickan i kristallen" av Cecilia von Crusenstierna. Det handlar om den rika överklassfamiljen där ytan betyder allt och inga sprickor får synas, vad som än händer. De tre familjemedlemmarna lever parallella, destruktiva liv utan riktig kontakt med varandra.
• Spinnsidan (Marianne Cedervall) Den tredje boken om de två väninnorna Miriam och Hervor med övernaturliga förmågor som de använder till att göra världen till ett bättre ställe. En lättläst bladvändare som ändå tar upp allvarliga ämnen.

Bloggjerka

Betygsätter du böcker? Varför/Varför inte?

Jag betygsätter alltid mina böcker enligt en stenhård tregradig skala, -, 3, +. Hm, varför...? Tja av två olika anledningar tror jag. Det är ytterst sällan jag läser om böcker och om jag gör det är det endast +böckerna som kommer i fråga och det är ytterst få böcker som hamnar i den kategorin. Jag skriver upp allt jag läser och ibland någon gång när jag inte hittar något som inspirerar mig till läsning så kan jag faktiskt leta åt något gammalt i mina anteckningar som jag vet håller för omläsning. Det andra skälet till att jag betygsätter är att jag ibland får frågor från andra om boktips och då letar jag bland mina bästa titlar.
Sedan har jag väl en viss faiblesse för att göra listor och sortera också, men det är ingen sida av mig som jag framhäver direkt...

I barnböckernas härliga värld

Efter ett par tuffa dagar då jag varit sängliggande så börjar jag sakta återfå lite energi och orkar sätta mig vid datorn. Tur att det snart är novemberlov. Då ska vi åka med kusinerna till mormor och morfar och leka i snön, basta och ha det bra.

Vi botaniserar vidare i kapitelböcker som man orkar lyssna på när man är tre och ett halvt och kräver bilder. "Lillebror och Karlsson på taket" får ligga till sig ett tag i bokhyllan för nu har vi hittat en riktig höjdare som både H och vi föräldrar gillar skarpt! Det är "Ville och Vilda Kanin" av Lennart och Ylva-Li Gustafsson, som vi fick låna av kusinerna i helgen. Kaninen Ville bor på en bondgård, i  bur. Han har det ganska bra, får sin smaskiga morot varje dag och är kompis med de andra djuren. Men en dag råkar burdörren gå upp och plötsligt är Ville fri. Han tänker att det vore trevligt att göra en liten utflykt till skogen där han har hört att det ska finnas vildkaniner, men sedan ska han skutta hem till sin trygga bur igen. I skogen träffar han på den glada och rådiga vildkaninen Vilda och plötsligt är det inte riktigt lika lockande att återvända hem till gården. Det blir det ena äventyret efter det andra. Ibland är det så spännande att H drar täcker över huvudet och tycker att vi ska läsa en annan sida. Men det ordnar sig alltid förstås. Det enda problemet med boken är att det är så svårt att sluta på kvällarna. Bara ett kapitel till tycker både den som läser och den som lyssnar...

Från manlig chic lit till Jämtlandsbarndom

Under vilken genre ska jag stoppa in Jonathan Troppers "Konsten att tala med en änkling" ?  Kanske kan man kalla det en chic lit för män? Hm, svårt...Tropper lyckas i alla fall med konststycket att göra en lättsam bok om ett extremt sorgligt ämne. Jag har svårt att ta till mig Dougs smärta och sorg, kanske för att han är en man, beskriven av en man, eller så beror det just på att det är beskrivet i samma tonfall som en amerikansk romantisk komedi. Missförstå mig inte, jag tyckte om boken som ren tidsförströelse trots alla tunga ämnen som dök upp men den lämnade inga djupare spår. I samma ögonblick som jag stängt igen boken så slutade jag tänka på den.

Nu har jag gett mig på "Mitt första liv" av Bodil Malmsten. Den handlar om hennes uppväxt, först i en liten by i södra Jämtland hos mamma, morfar och mormor och sedan i Stockholm dit hon kom som fosterbarn i elva-tolvårsåldern. Hennes uppväxt var kanske inte helt lätt med mamman, morföräldrarna och systern Åsa, men det var trots allt tryggt och hemvant. När hon kom till Stockholm blev det dock katastrof och hon drabbades av en depression som höll i sig i flera år.
Det finns mycket mer att skriva om den här boken men samtidigt går det inte att fånga Bodil Malmstens språk och stil, allt det som gör hennes berättelsa bra, så jag kan bara rekomendera er att läsa den.

Jahapp, så var det fredag igen. Jag har inte ens hunnit kommentera årets Nobelpristagare i litteratur. Mo Yan är en ny bekanskap för mig så jag har inte så mycket att säga annat än att jag så småningom, om jag någonsin lyckats beta av den gigantiska att läsa-listan som jag har, ska försöka få låna en av hans böcker som jag har hört ryktas att min syster äger.
Desto mer frågande ställer jag mig till fredspriset som gått till EU? Jag menar, vad har de gjort det senaste året som är värt ett fredspris?Det har ju varit en hel del kriser  i de olika EU-länderna och jag kan verkligen inte erinra mig att jag hört om något speciellt fredsbefrämjande arbete just i år från deras sida? Eller har jag missat något här?

Vi har nått ett nytt stadie i bokläsningen hemma. H har börjat tycka att det är okej med kapitelböcker, eller ja, det krävs fortfarande bilder, helst på varje sida, men det är ändå ett stort steg. Det är en helt ny värld som öppnat sig. Vår allra första bok var  "Sockerbullen på Kruskakullen" av Carin Wirsén, men den var för svår i språket. H tyckte om alla roliga ord, men hängde inte med i handlingen så den gav vi upp efter några försök.

Men sedan fick han låna "Kalle Stropp och Grodan Boll" ,skriven av Thomas Funck, av sin mormor och den var riktigt bra. Vi inte bara läste klart den, vi har dessutom läst de bästa kapitlen flera gånger. Det är ju ändå en bok som kom ut på 60-talet, men håller än!

Nu har vi gett oss på "Lillebror och Karlsson på taket", den gamla klassikern av Astrid Lindgren. Den är bra men i bland kan det vara fyra sidor utan en endaste liten bild och då går det för lång enligt treåringen...

söndagsmorgon i oktober

Jag tycker verkligen att det är skönt med höst. I två dagar har det varit solsken, krispig och klar luft och utanför fönstret är världen röd-gul-brun. Vi har inte så mycket planerat utan kan unna oss mysmorgnar och lugna dagar. Igår var vi  flera timmar i lekparken och när vi kom hem kände jag mig glad och genomvädrad av solen och den friska luften.
I fredags kväll var vi på bio och såg den nya filmen "Palme" av Kristina Lindström och Maud Nycander.Den var riktigt bra! Jag är uppvuxen med Palme som partiledare och trots att jag bara var tolv år när han mördades så var jag mycket medveten om vem han var. Filmen gav mig en bild och förståelse för hur viktig han var för svensk politik och hur mycket han betydde för Sverige och omvärlden. Plötsligt förstår jag också varför de vuxna runt omkring mig sa att Sverige aldrig skulle bli sig likt igen, inte bara för att vi var lyckligt förskonade från mord innan utan också för att Palme var så unik som person och politiker. Det var också fascinerande att se hur annorlunda världen faktiskt såg ut då. Idag skulle aldrig en partiledare kunna ta så personlliga beslut och lägga sig i världshändelserna på samma sätt tror jag. Jag kan också känna en önskan tillbaka till ett samhälle där vägen är så tydligt framåt och tron på att allt ska bli bättre bara man kämpar. Fast samtidigt så vet jag ju att det inte kan fungera i all evighet. Dagens utmaning är ju att hitta framtidstron på ett annat sätt.

Jag kan inte koncentrera mig på att läsa! Varje kväll kryper jag ner i sängen med glad förväntan och boken i handen. Men, fem minuter senare ligger jag där och tittar på något tradigt tv-program. Häromkvällen sjönk jag så lågt att jag såg ett avsnitt av "Svenska Hollywoodfruar". Det tar emot att erkänna det. Jag vet inte vad det beror på. Jag kan liksom inte samla ihop tankarna och koncentrera mig på en bok. Ikväll ska jag göra ett nytt försök! "Konsten att prata med en änkling" av Jonathan Tropper ÄR trots allt en bra bok...